mittlivsform

Min andra inspirationskälla är såklart Jillan Michaels som bland annat medverkar som PT i Biggest Loser. Jag skulle kanske inte vilja ha hennes kropp, men hon ger mig mycket inspiration till hård träning osv. Vilka är era inspirationskällor?

Hur menar jag då? Jo, de flesta vill ju gå ner i vikt för att bli smala. Det folk inte tänker på är att även smala människor kan vara otränade och vara lite "sladdriga" kroppsmässigt. Tro mig, mina syskon är smala som pinnar men inte gör det dem nöjda med deras kroppar för det.

Jaa, den här punkten var mycket klurig. Eftersom jag inte gymmat mer än i två veckor (två månader sen jag rörde på mig innan dess) så har jag inte hunnit bygga upp alla mina muskler så mycket, så jag fick liksom ta vad som fanns.

I min träningsväska har jag alltid med mig fyra saker. Utöver det så har jag såklart alltid med mig mitt träningskort och i gymmet finns mitt träningsschema där jag skriver upp mina vikter och inställningar på alla maskiner,- mycket praktiskt.

Det idrottsminne jag är mest stolt över är när jag gick i 9;an och behövde springa en slinga i skogen under en viss tid för att få mvg i slutbetyget, det var allt som saknades. Jag hade alla odds emot mig. Det var i mitten av maj månad och solen stekte som på afrikas savann. Lektionen innan idrotten hade vi hemkunskap, där vi skulle redovisa vår utländska meny. Så vi gjorde en tre rätters middag med kycklingspett, jordnötssås, bananpannkakor osv, - självklart var jag tvungen att äta upp det. Så med 28 grader i nacken och tungdlagen som drog mig ner mot jordens inre så påbörjade jag springningen, medans klassen spelade fotboll. Och tro det eller ej, men jag klarade det med hela EN minuts marginal! Aldrig vart så stolt som då.

Ett annat fint idrottsminne är ju som sagt mina fotbollsdar, - som nu ser ut att vara slut. Men förra året (2010) belönades jag med två fantastiska priser i laget, som "årets överaskning" och "årets måldrottning" med 22 mål lagda i säsongen. Det är något jag är väldigt glad och stolt över och alltid kommer att minnas!

Min idrottsbakgrund är ganska lång och intensiv. Jag började redan i unga år att friidrotta, även om det på den tiden var mest lekar och stafetter som gällde. Jag har alltid varit snabb, lång och ganska stark, vilket var till stora fördelar i många utav grenarna. Trots detta så la jag av ganska snabbt i brist på intresse, och då var jag nog runt 7 år.

Istället så började jag spela fotboll efter att ha lagt ner friidrotten. Det har jag spelat sen dess och som högst i divsion 3, men i höstas så tog jag mitt lilla årliga uppehåll och vi får helt enkelt se om jag tar upp fotbollen senare i vår.

Jag har även spelat innebandy till och från med lite äldre lag, men fann mig själv vara lite för aggresiv för den sporten och la ner den för några år sedan.

Utöver det så har jag spelat volleyboll i tre år nu, och har det mer som en liten hobby än som slavblodigt allvar. Jag spelar det mest för att det är så himla kul och inte för att det ger så mycket.

I högstadiet hade min hemstad ofta skolmästerskap och jag var ofta uttagen i någon form av gren varje år, allt från 100 meter, kula, spjut, 800 m till terränglöpning. Jag vann även några medaljer i grenarna.

Förutom detta så har jag även gått några danskurser som yngre och även sprungit rätt många lopp, men då mest på skoj och inte tävlingsmässigt.